THE SHINING (1980)

ORIGINALTITEL: The Shining
PROD.LAND: USA, UK
REGI: Stanley Kubrick
MANUS: Stanley Kubrick, Diane Johnson, Stephen King (novel)
I ROLLERNA: Jack Nicholson, Shelley Duvall, Danny Lloyd, Scatman Crothers, Barry Nelson, Joe Turkel, Philip Stone m fl

The Shining (1980) tillhör en av världens mest kända rysare. Det är svårt att inte förstå varför. Alla ingredienser finns ju där. Ett jättestort övergivet hotell långt ute i vildmarken. Check. En 'creepy kid' med en låtsasvän som heter Tony. Check. En galen Jack Nicholson med ett fall av allvarlig skrivkramp. Check. The Shining bygger på en av Stephen King's otaliga böcker. Många filmatiseringar har gjorts, få med lyckat resultat. Denna är dock ett undantag för det är en väldigt lyckad filmatisering även om herr King själv inte var av samma åsikt. Han tyckte tydligen att Kubricks version är ren dynga eftersom han själv producerade en miniserie som är ljusår från samma klass som detta verk. Hursomhelst, Jack Torrance (Jack Nicholson) anställs som fastighetsskötare för hotellet The Overlook, han ska tillsammans med sin fru Wendy (Shelley Duvall) och sin lille son Danny (Danny Lloyd) tillbringa fem långa vintermånader på det för säsongen igenbommade hotellet. Han ska se till att hotellet inte förfaller helt under den karga vintern. Innan han anställs varnar hotelldirektören för att det kan bli väldigt isolerat och långsamt att bo på hotellet. Han berättar också om en fastighetsskötare som blev galen av isolationen och mördade sin fru och sina två döttrar kallblodigt med en yxa innan han själv lämnade in med hjälp av ett hagelgevär. Denna historia är inte något som skrämmer Jack Torrance, han ser de fem månaderna som utmärkt tillfälle att få lugn och ro i sitt författande av en bok. Snart visar det sig att sonen Danny har en unik gåva, han kan se saker från det förflutna. Det är dock inte några roliga saker han ser, de två mördade döttrarna och rum fyllda av blod är frekventa syner hos lille Danny. Till en början ser allt bra ut, den första månaden flyter på utan missöden, men sakta men säkert börjar Jack bli alltmer rastlös och visar snart upp rätt labila tendenser. Hans rejäla humörsvängningar skrämmer både frugan och lillungen. Det dröjer inte länge förrän Jack får för sig att han nog skulle klara sig bäst utan sällskap på det stora hotellet.

Det ska sägas att jag inte tillhör skaran som hyllar Stanley Kubrick reservationslöst, tvärtom tycker jag att många av hans filmer är rätt överskattade men The Shining har i Stanley Kubricks händer blivit en synnerligen suggestiv historia där musiken spelar en stor roll. Redan från filmens inledande kamerasvepningar över det karga vildmarkslandskapet på vägen upp till The Overlook är musiken ett förbådande över vad som komma skall. De långa svepande kameraåkningarna genom långa övergivna hotellkorridorer är ett grepp som Kubrick använder sig av filmen igenom och dessa åkningar tillsammans med den effektiva musiken skapar en känsla av isolation och klaustrofobi. Kubrick använder sig inte av billiga skrämseleffekter och hinkvis med blod för att skrämma oss, han använder Jack Nicholsons mentala förfall för att skapa en psykologisk olustkänsla hos betraktaren. När det gäller skådespeleriet gör Jack Nicholson en fruktansvärt imponerande insats, jag har svårt att se att nån annan skulle kunna gestalta Jack Torrance begynnande galenskap på ett mer övertygande sätt. Han sätter prägel i varenda bildruta han förekommer i. Genom Kubricks drömlika sekvenser får vi se Jack Nicholson förvandlas till en tvättäkta psykopat. Shelley Duvall och Danny Lloyd ger också ett gott intryck även om de naturligtvis inte kan mäta sig med Jack Nicholson. Det oerhört vackra och drömlika fotot och det enkla men närmast geniala användandet av musiken tillsammans med Jack Nicholsons skådespeleri gör The Shining till en oförglömlig klassiker som absolut bör ses om man gillar att bli skrämd. Detta är kvalité till skillnad från mycket av det skräp som Hollywood producerar i dagsläget.

BETYG - 4 AV 5